john

12. Reflektion och värdering: Anser du att vi måste veta hur de personer tänkte som en gång skrev texterna, för att rätt kunna tolka texterna?

För att förstå hur författaren själv tänkte tror jag att det är en förutsättning. Precis som vi lättare förstår en kultur om vi träffat människor från den, förstår vi lättare en text om vi känner till bakgrunden. Däremot tror jag ändå att en text kan ha flera betydelser och att den kan betraktas från olika synvinklar, och på så vis betyda olika saker för olika människor. Men man måste veta något om hur författaren tänkte för att förstå dennes budskap.

3. Anser du att vissa människor bör dödas, eftersom de lever ovärdiga liv? Bör detta gälla oavsett ålder? Oavsett om de lever i mammas livmoder eller är födda?

6. Anser du att skäl såsom önskan om kön eller praktiska bekvämlighetsskäl ska räcka för att döda barnet? Spelar tidpunkten i barnets liv någon roll?

Jag tycker inte att man har rätten att döda ett barn för sitt eget bästa, däremot kan man avsluta utvecklingen av fostret i ett tidigt stadium om det kan komma att skadas, eller inte kan tas emot och ges ett tryggt liv. Men en åsikt om att kön inte är önskat, eller bekvämlighet, är inte någonting som ska räcka för att avsluta livet.

7. Anser du att det är moraliskt riktigt att födda barn som mamman inte tycker om lämnas att dö?

Nej! Jag är övertygad om att alla som fötts har egna liv, över vilka inga andra kan avgöra om det ska få finnas. Om det vore tillåtet att lämna någon att dö skulle varje enskild person bli lidande, tryggheten skulle försvinna och anarkistiska tendenser skulle träda fram. Alla måste ha ett liknande skydd för att man ska känna sig trygg, och för att alla ska vara trygg. Ett anarkistiskt samhälle skulle bli en instabil grund för alla människor. Då fungerar inte ens resonemanget hos en person som Nietzsche, eftersom man själv då också kommer att leva i ett otryggt samhälle.

15. Kan du tänka dig att moraliska frågor egentligen inte betyder någonting alls?

Jag har en liberal syn på livet, och tycker människor ska få bestämma över sina liv. Eutanasi är dock någonting som är komplicerat. Om man lider så mycket att man vill dö och man vet att det inte kommer att bli bättre, så borde man få sin vilja igenom. Nu menar jag fysisk smärta, som säkert också smittar av sig så patienten mår dåligt psykiskt.

Det finns ett exempel på en patient som skulle få en ny medicin som skulle göra så hon skulle må bättre. Då sa patienten som var 85 år gammal; Jag vill inte ha medicinen, för jag vill inte må bättre, jag vill dö. I sådana fall som detta kanske man borde förbättra livskvaliteten för patienten som bodde på ett äldreboende. De kan förbättra sina liv genom att hitta hobbys och ljuspunkter i vardagen.

Dödar man människor som inte ens fått prova på att leva eller blivit tillfrågade om de vill dö, så borde det inte heller eutanasi vara emot lagen.

Vad är ett livsvärdigt liv egentligen? Det kan väl bara var och en känna för sig själv. Men visst kan man tycka att vissa inte har ett livsvärdigt liv. Eller snarare att det de tycker är ljuspunkterna i livet egentligen är sjukt och kriminellt och därför enligt våra normer inte livsvärdigt.

Antag att det finns en våldtäktsman som härjar omkring. Skulle denna göra någonting mot en anhörig, tycker jag att det är moraliskt riktigt att döda den personen. Jag kan omöjligt veta hur det skulle kännas att utföra det, eller efteråt, eller om jag egentligen skulle kunna göra det, men jag tror inte att jag skulle känna någon som helst skam över det. Jag håller med Glover att man inte behöver vara ett monster för att den en person, även om man tänker sig ett mord som väldigt brutalt. Om någon skulle ta livet av en kriminell, ( kanske våldtäktsman, seriemördare t.ex. ) så tycker inte jag att han är ett monster, om han har en bra anledning till det.

Det är ju vad utilitarism handlar om, att maximera det goda för det största antalet.

Jag tror inte att vi har en lag skriven inom oss. Vårt beteende och vårt samvete är någonting som formas under uppväxten. En människas kemikaliska uppbyggnad har också betydelse. T.ex. så har det bevisats att serotoninhalten är en faktor som påverkar känslor och humör. Jag tror på naturvetenskapen.

Föds vissa utan den naturliga lagen då eller? T.ex. mördare och pedofiler. Jag tror att det är våra föräldrar som är den naturliga lagen. Det är de som lär oss vad som är rätt och fel. Så i princip är samhället den naturliga lagen.

Jag anser att vi har en personlig identitet och jag tror att den är i ständig förändring också. Hur mycket man förändras är olika. Hur ofta hör man inte "Han har blivit helt ny människa" eller "det var inte den Bosse jag blev kär i för tio år sedan"? Jag anser att alla förändras mer eller mindre. Vissa kriminella som har suttit av sitt straff har lärt sig en läxa och förändrats medan många andra faller tillbaka till samma mönster som tidigare. Jag menar inte att den som förändrats till det bättre har en ny identitet utan bara att han har ny tankar och värderingar.

Går jag ner på torget idag så är det ju inte samma torg som dagen innan. Det är en annan luft, byggnaderna har blivit en aning solblekta sen igår. Folk har också förändrats lite grann, kanske har det skett ett dödsfall, så folk är lite nedstämda. Jag får inte samma känslor som dagen innan.

"Man kan inte två gånger kliva ner i samma flod" som Herakleitos sa.

Jag tror att den unge mannen försökte lyfta sig själv. Jag tror att sensmoralen i denna anekdot är att man inte kan se sitt jag med sitt jag. Ungefär som du inte kan fånga din högerhand med din högerhand eller lyfta dig själv. I och med att han försöker förstå jaget så skapas en idé om jaget i jaget.

Eftersom vi förändras så finns ju risken att kärleken dör. Jag tror att kärlek kan dö som en följd av att vi förändras. Ingen människa kan lova en annan det. Jag tror att man kan älska en människa livet ut, men inte att man kan veta det i förväg.

Kanske är det därför man gifter sig, att det är därför det är någonting så fint. För att man älskar någon och tror och hoppas att man kommer att vara med den personen hela livet. Om man kunde veta med 100 procents säkerhet så skulle det kanske inte vara samma sak?

Människan

Nu är det ju så att jag inte tror på Gud, men jag får tänka hypotetiskt. Jag tror inte att människan skulle vara skapad till guds avbild. Människan är helt klart det smartaste och mest välutvecklade djuret, men det kan nog bero på att vi utvecklas och har gjort det genom alla tider. Kanske ligger vi bara snäppet före andra djur. Kanske har bläckfiskar sjukhus med läkare och egna McDonald's med snabbmat om 2000 år.

Eftersom jag inte är troende så tror jag inte att det finns någonting som synd och absolut inte att den skulle kunna ärvas i generationer. Jag tror inte att det är nyttigt för en människas psykiska hälsa att gå omkring och vara rädd för att synda. Det måste ge dålig självkänsla och en osäkerhet hos personen. Jag tror att om det skulle finnas en Gud, så skulle han nog vilja att vi människor skulle visa honom / henne tacksamhet genom att njuta av livet. Följa drömmar och vara lyckliga. Kanske trodde man på sådana saker förr i tiden. Eftersom vi ärver egenskaper från våra föräldrar kanske det var detta de trodde var synd. T.ex. om Pappan var alkoholist, så kan ju sonen löpa stor risk att också bli alkoholist. Kanske var det liknande saker de kallade synd. Eller så kanske det är synden som ärvs vidare?

Jag håller inte med honom om att slaveri är rätt, men jag kan hålla med om att det finns skillnader när det gäller mäns respektive kvinnors kognitiva scheman. Jag tror att män och kvinnor tänker olika varandra. Kanske är det inlärt eller så är det genetiska skillnader. Undersökningar har visat att män har ett mer logiskt tänkande medan kvinnor ska vara bättre på språk och läskunnighet. Jag menar inte att det ena könet är "dummare" än det andra, men att vi är olika varandra och har olika talanger. Kvinnor har mycket mindre hjärnor än män, dock har detta bevisats inte spela någon roll i förhållande till intelligens

Jag anser att tankar om livet kan bli gammalmodiga. Jag tycker att religioner som har synen att man ska följa Gud jättestrikt och att man inte får göra allt man vill är gammalmodiga. Jag anser att man ska njuta av livet och inte slösa bort det på någon Gud.

Jag menar inte att det är gammalmodigt att tro på Gud, men om det innebär att man bor i kloster och avstår från njutelser i livet, så anser jag att det är ett gammalmodigt tankesätt om livet. Kanske är det detaljer inom en religion som är gammalmodiga. För lika väl som det finns gammalmodiga tankar, finns det odödliga tankar. Ett exempel är att man ska behandla människor som man själv vill bli behandlad. Ingen kan säga att det inte stämmer.

Det förflutna lever med oss i allra högsta grad. Det är det som formar våra personligheter, allt vi varit med om och vad vi upplevt. Man säger t.ex. att "man lär sig av sina misstag", alltså att vi undviker att göra samma misstag två gånger.

Freud var i så fall ute och cyklade när han kom med sina teorier om att erfarenheter från barndomen kan vara en orsak till psykiska störningar senare i livet.

Om vi ser till världens förflutna så är det samma sak, för egentligen går vi bara i andras fotspår. Jag spelar gitarr som flera miljoner har gjort tidigare, jag uppfann ju inte gitarren.

Det mesta har faktiskt blivit bättre. Vi har ju utvecklat vårt samhälle. Ett exempel är ju kommunikationen. Nu kan vi ha kontakt med släkt och vänner över hela världen. Vi kan ta oss över atlanten på några timmar. Vi har det helt enkelt väldigt bekvämt. Visst finns det många problem också, t.ex. så blev man väl inte mobbad för att man inte hade en mobil för 300 år sedan, men då fanns det säkert andra saker. Jag tror att människorna förr i tiden var lika lyckliga som människorna idag. En undersökning visade att buddhister var det lyckligaste folket och de har inga datorer eller tv-apparater. Jag anser att det mesta har blivit bättre. Vi har ett mycket bekvämare liv nu och vad det gäller barnen så tror jag att de har det lika bra nu som de hade då. Även om prostitution bland barn förekommer nu för tiden så fanns det säkert lika hemska saker för 300 år sedan.

Människan är väldigt snabb på att anpassa sig. T.ex. om jag promenerar till vänner och jobbet så blir det jobbigt efter ett tag, så jag köper en cykel, då är det så skönt och det känns inte alls jobbigt att cykla flera kilometer eftersom det går så fort i jämförelse med att promenera, men efter ett tag så tycker jag att det blir jobbigt att cykla så då köper jag en moped. Nu går det verkligen fort att ta sig till olika platser utan att behöva anstränga sig. Mycket bekvämare än cykeln. Men återigen blir jag less på mopeden och det känns jobbigt att behöva köra moped till affären. Till slut skaffar jag mig en bil och då är alla problem ur världen, man blir inte ens blöt om det regnar, men efter någon månad känns det jobbigt att behöva sätta sig i bilen och köra hela vägen till jobbet.

Det jag menar är att allt är relativt. Likaså nu som då. För flera hundra år sedan tyckte de att det var lite smådrygt att gå två mil till brunnen för att hämta vatten, men jag tycker säkert att det är lika jobbigt att köra bil ner till affären som ligger 2 kilometer bort.

Definitivt tror jag att känslan ofta kommer före erfarenheten. När vi ramlar försöker vi ta emot kroppen, inte av erfarenhet, utan för att kroppens reflexer är styrda för att skydda oss själva. Det ligger i genetiken, och finns där för att skydda människans överlevnad. Vårat mål är, om man inte lider av någon sjukdom, att försörja kroppens behov, och det ligger inte i erfarenheten, utan i känslan. Min åsikt är då, likt Darwin, att målet för människan är att vara "hel och frisk" för att undgå döden. Vi har aprioriska instinkter, ett exempel är att en utvecklad människa inte skadar ett barn, då de anses vara söta och försvarslösa.

6. Reflektion och värdering: Kan du tänka dig ditt medvetande som en fabrik som bygger världen med egna ritningar och verktyg?

Ja, liksom djur uppfattar världen olika, gör även vi människor det. Om jag, tillsammans med en annan person skulle sitta och se på ett debattprogram i TV skulle vi inte ha samma åsikter om allt efter. Om det vore en politisk debatt mellan vänsterpartiet och moderaterna, skulle kanske jag efter tycka att folkpartisten hade rätt, medan den andre skulle tycka att vänsterpartisten hade helt rätt.
Vi kan anta att de inte sa samma sak, men vi fick båda höra samma debatt, vi har samma material att grunda våra åsikter på, men eftersom att vi är olika, tycker vi sen olika. Man kan då säga att våra värderingar är ritningarna medan vi är verktygen.

Vi lever alla i samma värld, och de människor jag känner till lever på samma planet. Men vi har ändå olika uppfattningar om världen. Vi uppfattar världen utefter våra scheman, som psykologin säger, eller enligt våra värderingar, som jag jämförde med ritningar ovan. Världen är alltså densamma för alla, men är inte beroende av vad vi tänker och tycker, men av vad vi gör. Uppfattningarna skapar var och en i sin hjärna.