Filosofi - Friedrich Nietzsche
Friedrich Nietzsche föddes i Tyskland år 1844. Han betonade vikten av att varje enskild människa skapar sitt eget liv, sina egna levnadsregler. Han hävdade att människan själv måste ta ansvar för sitt liv och inte ta erkända normer och regler som en ursäkt för att slippa fatta egna beslut och göra egna ställningstaganden. Dessa uppfattningar har gjort att han anses som en av grundarna till den moderna existentialismen som hävdar just dessa saker.
Precis som existentialisten Jean-Paul Sartre, född 1905, senare också skulle komma att hävda ansåg Nietzsche att det inte fanns någon gud. Det är intressant att nämna Sartre i detta sammanhang eftersom trots att de båda klassas som existentialister, finns det många skillnader mellan deras filosofier.
Nietzsche vände sig starkt emot sin tids kristna samhälle, som erkände medlidande för svaga och sjuka att vara en dygd. Han ansåg nämligen att de starka och friska snarare skulle sätta sig över de svaga och sjuka, och han skrev åtskilliga böcker. I dessa böcker angrep han kristendomen och hävdade att den hade tvingat på människan en moral gällande medlidande som omöjligt kunde vara berättigad. Jean-Paul Sartre däremot, bedyrade att det var viktigt att bry sig om andra och att man hade en gemensam mänsklig värld. Med detta vill jag bara understryka att man inte bör sammankoppla existentialism med brist på medlidande för andra människor.
Eftersom det över huvudtaget inte kan finnas några objektiva sanningar, menade Nietzsche, kan vetenskapen inte alls ge oss någon vägledning eller verklig kunskap om hur verkligheten faktiskt är uppbyggd. Det enda vi kan göra är att projicera mänskliga begrepp och mönster på en i sig kaotisk och obegriplig verklighet.
Han rättfärdigade ovannämnda, som av många kan uppfattas som rätt cyniska, påståenden med följande förklaring: Gud är död. I och med att Gud är död kan det inte heller finnas någon perfekt värld eller gällande lagar han har skrivit. Och även om de skulle ha funnits gäller de inte längre eftersom Gud är död. Människans tro på en sann moral och ett perfekt sätt att utforma världen har grundats i tron på att det finns en gud som skapat denna moral och denna perfekta värld. Ifall dessa ideal inte har någon skapare kan de omöjligt existera, alltså försvinner mallen för dem och vi har inget att följa när vi eftersträvar dem. Det är dessa föreställningar om att något perfekt ska ha skapats av en högre makt som gjort att vi människor inbillat oss att det finns vissa handlingar som är mer fel respektive mer rätt än andra. På detta sätt förklarade han även att det inte kunde finnas någon sann beskrivning av världen, då vi inte har något givet mått att jämföra med.
Eftersom det inte finns någon gud eller mall för en perfekt värld, ansåg Nietzsche att kristendomen är ett enda stort hyckleri som förtrycker människor och tvingar på dem en moral som inte existerar. Kristendomen lär människan att man ska bry sig om och hjälpa den svage. Han menade däremot att det är emot naturens lag att vilja motarbeta de svagas undergång, då kärleken i naturen säger att de svaga och misslyckade får gå under.
Reflektioner
Nietzsche hävdade som sagt att eftersom Gud inte finns kan han heller inte ha skapat några värden. Vad är det egentligen som säger att en gud måste ha bestämt värden och moraliska grundpelare för den värld han skapat? Visserligen har kristendomens Gud budskap och levnadsregler och visserligen var det kristendomen som Nietzsche angrep mest, men han påstod faktiskt att bristen på en gud (måste kunna tolkas som frånvaro av vilken gud som helst, inte enbart kristendomens) leder till att det inte finns några moraliska värden. Friedrich gjorde alltså antagandet att en gud alltid sätter upp regler och mallar, hans resonemang förutsätter att en gud för att kunna existera måste stifta lagar för moraliska värden i den värld han skapat. Man skulle alltså kunna dra slutsatsen att han menade att en gud som inte skapar normer inte är en gud. Men så kan man knappast säga eftersom att om man kallar det gud måste det ju vara en gud.
Man kan utläsa en viss motsägelse i att vara existentialist(vilket Nietzsche anses ha varit) och sedan uttala en definition av vad en gud är och vad en gud skulle kunna tänkas göra. Existentialisterna och deras föregångare(däribland Friedrich Nietzsche) hävdade nämligen flitigt att några allmängrepp och definitioner inte kan finnas. Det kan inte finnas rätt eller fel eftersom det inte finns några perfekta eller angivna värderingar att utgå ifrån. Om man inte kan jämföra världen med en perfekt värld just för att en perfekt värld inte existerar, hur kan man då jämföra och värdera hur en gud skulle vara om man menar att det inte finns någon gud?
Sammanfattning av Nietzches brister:
Ingen perfekt värld existerar, då kan heller inte ideal för en perfekt värld existera.
Ingen gud existerar, hur kan då idealen för en gud existera?
Idealen för en gud i dessa sammanhang har Nietzsche uttalat genom att anta att en gud skulle sätta upp en ram för en perfekt värld. Han använder resonemanget om någots icke-existens som ett bevis på att definitionen inte kan finnas när man talar om den perfekta världen. I detta fall är Guds frånvaro ett bevis eftersom han skulle ha varit det perfekta. Men genom detta resonemang måste han göra ett antagande och utgå från att något han inte menar finns – Gud. Nietzsche använde alltså inte samma typ av argumentation till alla sina påståenden och var således inte konsekvent inställd till den världsbild han så hätskt hävdade var den sanna.
Då kan han omöjligt ha vetat hur Gud skulle vara och då bevisar ingenting att Gud skulle sätta upp perfekta ideal och då kan Gud likväl finnas eftersom det är bristen på perfekta ideal som var Nietzsches argument till Guds frånvaro.
Mitt resonemang bevisar inte Guds existens, men Friedrich Nietzsches bevisar inte heller motsatsen.
Precis som existentialisten Jean-Paul Sartre, född 1905, senare också skulle komma att hävda ansåg Nietzsche att det inte fanns någon gud. Det är intressant att nämna Sartre i detta sammanhang eftersom trots att de båda klassas som existentialister, finns det många skillnader mellan deras filosofier.
Nietzsche vände sig starkt emot sin tids kristna samhälle, som erkände medlidande för svaga och sjuka att vara en dygd. Han ansåg nämligen att de starka och friska snarare skulle sätta sig över de svaga och sjuka, och han skrev åtskilliga böcker. I dessa böcker angrep han kristendomen och hävdade att den hade tvingat på människan en moral gällande medlidande som omöjligt kunde vara berättigad. Jean-Paul Sartre däremot, bedyrade att det var viktigt att bry sig om andra och att man hade en gemensam mänsklig värld. Med detta vill jag bara understryka att man inte bör sammankoppla existentialism med brist på medlidande för andra människor.
Eftersom det över huvudtaget inte kan finnas några objektiva sanningar, menade Nietzsche, kan vetenskapen inte alls ge oss någon vägledning eller verklig kunskap om hur verkligheten faktiskt är uppbyggd. Det enda vi kan göra är att projicera mänskliga begrepp och mönster på en i sig kaotisk och obegriplig verklighet.
Han rättfärdigade ovannämnda, som av många kan uppfattas som rätt cyniska, påståenden med följande förklaring: Gud är död. I och med att Gud är död kan det inte heller finnas någon perfekt värld eller gällande lagar han har skrivit. Och även om de skulle ha funnits gäller de inte längre eftersom Gud är död. Människans tro på en sann moral och ett perfekt sätt att utforma världen har grundats i tron på att det finns en gud som skapat denna moral och denna perfekta värld. Ifall dessa ideal inte har någon skapare kan de omöjligt existera, alltså försvinner mallen för dem och vi har inget att följa när vi eftersträvar dem. Det är dessa föreställningar om att något perfekt ska ha skapats av en högre makt som gjort att vi människor inbillat oss att det finns vissa handlingar som är mer fel respektive mer rätt än andra. På detta sätt förklarade han även att det inte kunde finnas någon sann beskrivning av världen, då vi inte har något givet mått att jämföra med.
Eftersom det inte finns någon gud eller mall för en perfekt värld, ansåg Nietzsche att kristendomen är ett enda stort hyckleri som förtrycker människor och tvingar på dem en moral som inte existerar. Kristendomen lär människan att man ska bry sig om och hjälpa den svage. Han menade däremot att det är emot naturens lag att vilja motarbeta de svagas undergång, då kärleken i naturen säger att de svaga och misslyckade får gå under.
Reflektioner
Nietzsche hävdade som sagt att eftersom Gud inte finns kan han heller inte ha skapat några värden. Vad är det egentligen som säger att en gud måste ha bestämt värden och moraliska grundpelare för den värld han skapat? Visserligen har kristendomens Gud budskap och levnadsregler och visserligen var det kristendomen som Nietzsche angrep mest, men han påstod faktiskt att bristen på en gud (måste kunna tolkas som frånvaro av vilken gud som helst, inte enbart kristendomens) leder till att det inte finns några moraliska värden. Friedrich gjorde alltså antagandet att en gud alltid sätter upp regler och mallar, hans resonemang förutsätter att en gud för att kunna existera måste stifta lagar för moraliska värden i den värld han skapat. Man skulle alltså kunna dra slutsatsen att han menade att en gud som inte skapar normer inte är en gud. Men så kan man knappast säga eftersom att om man kallar det gud måste det ju vara en gud.
Man kan utläsa en viss motsägelse i att vara existentialist(vilket Nietzsche anses ha varit) och sedan uttala en definition av vad en gud är och vad en gud skulle kunna tänkas göra. Existentialisterna och deras föregångare(däribland Friedrich Nietzsche) hävdade nämligen flitigt att några allmängrepp och definitioner inte kan finnas. Det kan inte finnas rätt eller fel eftersom det inte finns några perfekta eller angivna värderingar att utgå ifrån. Om man inte kan jämföra världen med en perfekt värld just för att en perfekt värld inte existerar, hur kan man då jämföra och värdera hur en gud skulle vara om man menar att det inte finns någon gud?
Sammanfattning av Nietzches brister:
Ingen perfekt värld existerar, då kan heller inte ideal för en perfekt värld existera.
Ingen gud existerar, hur kan då idealen för en gud existera?
Idealen för en gud i dessa sammanhang har Nietzsche uttalat genom att anta att en gud skulle sätta upp en ram för en perfekt värld. Han använder resonemanget om någots icke-existens som ett bevis på att definitionen inte kan finnas när man talar om den perfekta världen. I detta fall är Guds frånvaro ett bevis eftersom han skulle ha varit det perfekta. Men genom detta resonemang måste han göra ett antagande och utgå från att något han inte menar finns – Gud. Nietzsche använde alltså inte samma typ av argumentation till alla sina påståenden och var således inte konsekvent inställd till den världsbild han så hätskt hävdade var den sanna.
Då kan han omöjligt ha vetat hur Gud skulle vara och då bevisar ingenting att Gud skulle sätta upp perfekta ideal och då kan Gud likväl finnas eftersom det är bristen på perfekta ideal som var Nietzsches argument till Guds frånvaro.
Mitt resonemang bevisar inte Guds existens, men Friedrich Nietzsches bevisar inte heller motsatsen.
Kommentarer
Trackback
